Igår anmälde jag mig till Lidingöloppen,ska springa halva sträckan 15 km för svenska downsföreningen. Gjorde ju det förra året och det var sjukt backigt och jobbigt och jag kommer ihåg att jag tänkte medans jag sprang att aldrig mer utsätta mig för det,men väl i mål,medalj och vätska så glömde man det smärtsamma och hade bara en riktigt jävla härlig känsla,som att föda barn alltså:).
Så nu är det dax i september igen. Men i år ska jag vara lite mer tränad,hade aldrig sprungit en mil förra gången och det kan ju vara bra att göra några gånger innan:).
Efter på hotellrummet tog vi oss ett välförtjänt glas vin!
Så idag har jag vart ute på en runda i regnet. 4,5 km är ju bättre än inget,ska försöka hålla mig till (minst) 3 ggr i veckan och klarar jag det hela juni ska jag köpa mig ett par nya träningstajts!
- Posted using BlogPress from my iPhone