Idag har jag tänkt på en grej och tänkte höra med er andra föräldrar till handikappade barn,jag tycker det är svårare att säga nej till Ebba än till Lucas och jag kommer på mig själv att bråkar dom så säger jag oftast till Lucas för han "fattar". Men jag försöker tänka på det och bättra mig,är det bara jag som gör så? Kanske är likadant när man har barn utan handikapp,kanske oftare säger till den som är äldst?(det gäller ju inte min mamma då,hon sa alltid till mig;-))
9 kommentarer:
Söta så :)
Vilka goa busfrön=)
Jag känner ofta likadant. Säger till den stora även om jag inte har sett hela situationen. Det beror oftast på att Otto skriker och Hugo ser skylldig ut. Men jag tänker verkligen på det och har bättrat mig. Visst får man dåligt samvete när man alltid säger till ett barn oftare.
SV: haha, det kommer men jag lovar att jag ska se till att det inte kommer upp några som är för hemska ;)
Konstigt fråga Jenny får du se hur hon minns???..;)
Kram
hahaha ja säger inget. men ja vet alla gånger du försökte retade mig men du gjorde ju inget hahaha.så de vet ja inte vad du har fått de i från systra mi <333
Hi Hi min mamma sa oxå alltid till mej.. men jag är ju ett mellanbarn.. tror dock inte att mina bröder har samma uppfattning som jag ;)
Jag säger oftast till Gabriel... alldeles för ofta... svårt att se allt som händer alltid!
Vi får ses snart! Kram
Det där är nog lite varierande hemma hos oss. Oftast är det faktiskt M som börjar med ett tjuvnyp eller tar nåt som L håller på med. Därför skriker jag nog oftare på M när det bråkas. Däremot är jag bättre på att sätta mig ner och faktiskt prata om vad som hände, vad man får och inte får göra och varför med L.
Jag tycker att det är oerhört svårt att göra det när jag inte får så mycket gensvar, även om jag nånstans vet att M förstår ändå. Klurigt det där.
Jag gör nog som du.... men försöker bli bättre :)
Felix är ju ganska hårthänt mot jack ibland så visst får han oxå skäll :)
Intressant tanke Jessica.. Tror det där är VÄLDIGT vanligt i familjer. Har ju själv inga knoddar men eftersom man omges av barn varje dag i jobbet så är ju detta saker man jobbar med ideligen. Att se situationen "bakom" och undvika att skapa syndabockar. Varje enskilt barn behöver bemötas på det sätt som är "bäst" för just henne/honom. "Att göra lika är inte alltid rättvist" sa en från specialpedagogiska insitutet en gång.. och det stämmer mer än väl, speciellt när man arbetar med barn med speciella behov.
Du är en superbra mamma och det märks att era barn är lyckliga och trygga individer!
Skicka en kommentar